Som miljöstrateg på Bostadsbolaget är Hannas uppgift att se till att miljöarbetet inte stannar vid fina ord i ett styrdokument. Hon samordnar det övergripande arbetet, stöttar två miljösamordnare (en som är ute i förvaltningen med avfalls och kemikaliefrågor, en annan som följer byggprojekten) och sammanställer och redovisar det som faktiskt sker inom bolaget.
– Min roll är att ha koll på helheten.  Vad är vår största miljöpåverkan? Var ska vi sätta våra mål? Och hur vi ser till att det faktiskt händer ute i verksamheten, och inte bara löper på i gamla hjulspår, säger Hanna.

Grunden i arbetet handlar om att översätta Göteborgs Stads miljö- och klimatmål till vad de konkret innebär för Bostadsbolaget. Och de målen är allt annat än fega. Staden har satt som mål att utsläppen inom kommunens geografiska gränser ska minska med 90 procent mellan 2020 och 2030, vilket är en ambitionsnivå som följer Parisavtalets 1,5gradersmål.
– Det är jättetuffa mål, och de kan ibland kännas överväldigande. Men det är skönt att ha dem i ryggen. Om vi siktar på 90 procent och når 60 har vi ändå kommit jättelångt. Staden förtjänar faktiskt beröm för det. De ambitiösa målen är inte satta för att det ska vara svårt, utan för att de linjerar med vad klimatet faktiskt kräver.

De lättaste frågorna att ta tag i är de man rår över själv, som hur avfallsutrymmena ser ut och att informationen till hyresgästerna är tydlig. Svårare är frågor där Bostadsbolaget har mindre rådighet, som att få till ett ändrat beteende kring hyresgästernas avfallshantering eller att minska antalet bilresor.
En annan viktig fråga är klimatpåverkan från byggprojekt, där det krävs nya tankesätt och där Bostadsbolaget fortfarande bryter mark.
– Det är så mycket lättare att köpa en ny dörr från ett byggföretag. Vill du ha en återbrukad dörr som ändå uppfyller alla krav är processen jättemycket svårare. Men det är också där det behöver hända saker, säger Hanna.

En fråga som med tiden har blivit allt viktigare för henne är biologisk mångfald. Hon berättar om ett nektarinträd i sin egen trädgård vars blommor kommer så tidigt på våren att bina ännu inte vaknat – och att hon då får lägga timmar på att pollinera trädet för hand.
– Det är lätt att ta sånt som insekternas pollinering för givet. Sen är det också väldigt viktigt att vi skyddar de stora träden vi har, de gör så oerhört mycket nytta för oss. Nånting jag lärde mig nyligen är att träd dör väldigt långsamt. Man kan skada rötterna vid ett grävjobb och inte märka effekten förrän tio år senare, när trädet är helt dött. Den kunskapen måste ut i organisationen.

En viktig del av Hannas roll är just detta, att se till att ny kunskap når rätt nivå. Inte alla behöver ha hennes helhetsperspektiv, men projektledare och områdespersonal behöver se och förstå sin del av bilden och känna ägandeskap över den.
– Den stora utmaningen är att få miljöarbetet att landa i kärnverksamheten, hos var och en. Miljöarbete är ju ofta ett förändringsarbete. Det handlar om att det vi gör i dag inte håller, och att motivera varför vi måste göra något annorlunda. Även när man inte har alla svar på hur.

Vad är det bästa med ditt jobb?
– Känslan av att det jag gör faktiskt spelar roll. Jag sitter inte bara och vänder på papper. Det är ett viktigt jobb, och det känns givande att arbeta med att minska negativ miljöpåverkan i något så konkret som ett bostadsområde.

Och det sämsta?
– Att ibland behöva vara den som tjatar. Det kan vara tröttande när man möter någon som inte riktigt har fattat att det här inte bara är mitt mål – det är allas. Men då får man hämta kraft bland dem som har förstått, och jobba vidare.