Dominika Kemilä lyssnar efter vad Kortedala en gång var

För 13 500 år sedan höll inlandsisen på att dra sig tillbaka och dagens Göteborg var havsbotten. Men en ö stack upp ur det kalla vattnet – det vi idag kallar Kortedala. Här på en av de bergsknallar som utgjorde öns ryggrad, står Dominika Kemilä och lyssnar.

Publicerad i Trivas nr 2 2025.

– Jag försöker föreställa mig hur det var här då. Vad som fanns, hur det lät och hur det kändes, säger Dominika.
Hon är mitt uppe i arbetet med ett ljudverk som tar sin utgångspunkt i Korte­dalas geologiska och kulturella historia. Projektet är en del i temat ”Mitt kvarter”, där fyra konstnärer som också är hyresgäster hos Bostadsbolaget valts ut för att gestalta fyra olika områden – Guldheden, Vasastan, Brunnsbo och Kortedala.

För Dominika blev utgångspunkten gatunamnen i Kortedala, som är uppkallade efter kalendrar och almanackor. Det styrde in henne på temat tid och att utforska gamla kartor – allt från Riksarkivets stadshandlingar till SGU:s geologiska kartor.
– Jag insåg att höjderna i Kortedala var en ö för mer än 13 000 år sedan. Omgiven av ett iskallt hav.
För att gestalta hur platsen kan ha tett sig då, innan någon människa satt sin fot här, arbetar Dominika bland annat med ljudinspelningar från Vardø i Nordnorge – en plats som delar både klimat och atmosfär med det arktiska kustlandskap som omgav Kortedala i slutet på istiden.
– Jag ville ha något som var fritt från stadens brus. En tystnad som rymmer något mer. Ljudet kommer jag bearbeta på olika sätt och koppla till Kortedalas specifika historia och topografi. Det är inte bestämt på vilket sätt de boende kommer att kunna ta del av resultatet – men planen är att det ska vara tillgängligt på plats på något sätt.

Dominika Kemiläs konst rör sig i spänningsfältet mellan minne och glömska, historia och kropp. Hon arbetar ofta med platsspecifika verk som tar avstamp i arkiv, personliga berättelser och fysiska miljöer. Genom performance, skulptur, ljud och ­textil gestaltar hon det som ofta faller ur det kollektiva minnet.
– Förarbetet kan ta flera månader och jag låter ofta min efterforskning bli en del av verket, till exempel genom installationer och performance, säger Dominika och nämner att en utställning är planerad till september på kulturföreningen Lyktan.

Skapandet pågår nu för fullt. Kompositionen tar form, styrd av berget, landskapet och den ljudbild som en gång låg över Kortedalas höjder.
– Tittar du på gamla kartor så kallades Kortedala för Knotedala eller Kotedala, det vill säga ’dalen mellan bergsknotorna’. Höjder och utblick har alltid varit en viktig del av den här platsen.

Om konstnären
Dominika Kemilä arbetar med bland annat skulptur, ljudkonst, installation och performance i forskningsbaserade projekt som belyser det kollektiva minnets skörhet.

Text: Anders Werngren Foto: Daniel Petersson