Ett analogt porträtt av Maria Magnussons kvarter
När Maria fick frågan om att skapa ett jubileumskonstverk på temat ’’Mitt kvarter’’ var det självklart för henne att resultatet skulle bli en film:
– Jag är fotograf i grunden, men min passion är experimentell och analog film.
Som ett första steg i processen började Maria med research. Hon fördjupade sig i Vasastadens historia och upptäckte bland annat hur stadsdelen formades under 1800-talets andra hälft, inspirerad av flera europeiska städer.
– Det fanns stora visioner för Vasastaden när man började planera området runt 1850-talet.
Man tittade bland annat på Paris runt Triumfbågen när det gäller boulevarder och arkitektur. Man tittade också på Wien, Ringstrasse – och på London terraces, berättar hon.
Men det var inte bara den stora historien som fångade hennes uppmärksamhet – även stadsdelens mer personliga detaljer blev viktiga:
– Genom min research fick jag reda på namnet på mitt kvarter som heter Aspen, kvarteret Aspen. Det fick mig att tänka på naturen runt omkring – aspen, bladens uppbyggnad. Det kan man associera till arkitekturens detaljer. Så i april började jag plocka växter på min gård, och så gjorde jag ett phytogram.
Hon förklarar att ett phytogram är ett slags växtavtryck på film. För att skapa det läggs växterna i ett varmt bad med hushållssoda och C-vitamin. Sedan placeras de på filmens ljuskänsliga yta, där deras former och strukturer lämnar tydliga avtryck.
Precis som växterna lämnat avtryck i phytogrammet bär Vasastadens byggnader, gatunät och parker spår av sin historia. Även lägenhetshuset där Maria bor är en del av berättelsen, där dåtid möter nutid:
– Jag bor inte i A-trappen utan i B-trappen, vilket är intressant, eftersom det var pigingången förr. Det finns ingen hiss där, bara trappor. Jag bor på fjärde våningen av fem, så man springer upp och ner hela tiden. Trapporna blev därför en stor del av filmen. Dessutom är de otroligt vackert gjorda, med ett fint ljusinsläpp och synliga fossilavtryck. Man ser även att de är slitna, då det är många som har sprungit där.
Med sin handdrivna Bolex-kamera har Maria fångat delar av kvarterets minnen och berättelser på 16 mm svartvit film. Verket har vuxit fram utan manus, i det hon kallar Process Cinema. En metod där intuitionen får styra och där varje moment, även framkallningen, blir en del av processen.
I sin ateljé på Konstepidemin har hon framkallat filmen för hand med caffenol – en ekologisk blandning av kaffe, C-vitamin och hushållssoda som ersätter traditionella kemikalier och ger bilderna karaktär.
– Med Process Cinema kan det hända saker på vägen. Det är lite som jazz – man improviserar, fast man har hela kunskapen i ryggen, säger hon.
’’Kvarteret Aspen under ormens år’’ är Marias analoga porträtt av kvarteret, där natur, historia och arkitektur möts i en experimentell komposition.
Här kan du se filmen!
Om konstnären
I sina experimentella kortfilmer utforskar Maria Magnusson den rörliga bildens analoga, taktila och materiella dimensioner – samt hur ljudet färgar bilden och vice versa.
Ett analogt porträtt av Maria Magnussons kvarter
När Maria fick frågan om att skapa ett jubileumskonstverk på temat ’’Mitt kvarter’’ var det självklart för henne att resultatet skulle bli en film:
– Jag är fotograf i grunden, men min passion är experimentell och analog film.
Som ett första steg i processen började Maria med research. Hon fördjupade sig i Vasastadens historia och upptäckte bland annat hur stadsdelen formades under 1800-talets andra hälft, inspirerad av flera europeiska städer.
– Det fanns stora visioner för Vasastaden när man började planera området runt 1850-talet.
Man tittade bland annat på Paris runt Triumfbågen när det gäller boulevarder och arkitektur. Man tittade också på Wien, Ringstrasse – och på London terraces, berättar hon.
Men det var inte bara den stora historien som fångade hennes uppmärksamhet – även stadsdelens mer personliga detaljer blev viktiga:
– Genom min research fick jag reda på namnet på mitt kvarter som heter Aspen, kvarteret Aspen. Det fick mig att tänka på naturen runt omkring – aspen, bladens uppbyggnad. Det kan man associera till arkitekturens detaljer. Så i april började jag plocka växter på min gård, och så gjorde jag ett phytogram.
Hon förklarar att ett phytogram är ett slags växtavtryck på film. För att skapa det läggs växterna i ett varmt bad med hushållssoda och C-vitamin. Sedan placeras de på filmens ljuskänsliga yta, där deras former och strukturer lämnar tydliga avtryck.
Precis som växterna lämnat avtryck i phytogrammet bär Vasastadens byggnader, gatunät och parker spår av sin historia. Även lägenhetshuset där Maria bor är en del av berättelsen, där dåtid möter nutid:
– Jag bor inte i A-trappen utan i B-trappen, vilket är intressant, eftersom det var pigingången förr. Det finns ingen hiss där, bara trappor. Jag bor på fjärde våningen av fem, så man springer upp och ner hela tiden. Trapporna blev därför en stor del av filmen. Dessutom är de otroligt vackert gjorda, med ett fint ljusinsläpp och synliga fossilavtryck. Man ser även att de är slitna, då det är många som har sprungit där.
Med sin handdrivna Bolex-kamera har Maria fångat delar av kvarterets minnen och berättelser på 16 mm svartvit film. Verket har vuxit fram utan manus, i det hon kallar Process Cinema. En metod där intuitionen får styra och där varje moment, även framkallningen, blir en del av processen.
I sin ateljé på Konstepidemin har hon framkallat filmen för hand med caffenol – en ekologisk blandning av kaffe, C-vitamin och hushållssoda som ersätter traditionella kemikalier och ger bilderna karaktär.
– Med Process Cinema kan det hända saker på vägen. Det är lite som jazz – man improviserar, fast man har hela kunskapen i ryggen, säger hon.
’’Kvarteret Aspen under ormens år’’ är Marias analoga porträtt av kvarteret, där natur, historia och arkitektur möts i en experimentell komposition.
Här kan du se filmen!
Om konstnären
I sina experimentella kortfilmer utforskar Maria Magnusson den rörliga bildens analoga, taktila och materiella dimensioner – samt hur ljudet färgar bilden och vice versa.
