När hyresgästen Olof fyllde 100 år i november ville vi på Bostadsbolaget självklart fira honom. Vår VD Kicki Björklund med kollegor bjöd på både tårta och sång i Torpa.
– Vilket kalas, säger Olof när han får syn på tårtan.
– Han är en riktig gottegris, konstaterar sonen Bengt som också är med på firandet.
Ett av Bostadsbolagets fokusområden är nöjda hyresgäster som trivs hos oss. En hyresgäst som verkligen trivs är Olof Holmin. Han har bott hos oss i 73 år och flyttade in år 1948 när husen i Torpa var nybyggda. Husen i Torpa är inte bara Bostadsbolagets äldsta utan även de allra första allmännyttiga bostäderna i hela Göteborg. Här var det många började sina nya liv.
-På den tiden ansågs Torpa avlägset. Kaggeledstorget var ändstation för spårvagnen, berättar Olof som är uppvuxen i centrala Göteborg.
Även om området kändes avlägset var Olof jätteglad över att ha fått en egen lägenhet. På 40-talet bodde det cirka 281 300 personer i Göteborg och bostadsbristen i staden var stor. På den tiden var det svårt att få en lägenhet, precis som det är idag.
-Jag var ju nygift och kunde inte bo kvar hemma längre, säger Olof.
Olof hade aldrig trott att han skulle bli hundra år, men när det närmade sig började han se framåt och ta ett år i taget. Och det är en pigg hundraåring vi träffar i lägenheten på Hagforsgatan. Förutom hörseln mår Olof bra och synen är det heller inget fel på. Under 70-talet då Skandinavium var helt nybyggt gjorde han sin första ögonoperation.
-Va! Jag ser pucken, utbrister Olof när han tänker tillbaka på den första Frölundamatchen han tittade på efter operationen.
Tidigare hade han trott att det vanligtvis inte gick att se pucken för att det var på långt håll och snabbt spel.
Den största skillnaden i området sedan Olof flyttade in är att det fanns mycket fler butiker då. Det fanns till exempel ett charkuteri på Helleforsgatan där det idag bara finns lägenheter.
-Då stod gubbarna i kö utanför för att hämta julskinkan som frun hade beställt. Det var ett hedersuppdrag, minns Olof.
När Olof var yngre var han med i en bridgeklubb som hade spelkvällar och fester. De hade mycket roligt tillsammans. Men med tiden fick de sämre och sämre syn. En herre kunde inte längre se skillnad på knektar och kungar. Då bestämde de sig för att lägga ner klubben.
Olof tycker om att se sig om, både i Göteborg och i världen. Innan han gick i pension år 1984 jobbade han på SJ:s resebyrå. När han sedan blev pensionär bestämde han sig för att besöka alla gator i Göteborg. Alla har han inte hunnit än, men åtminstone alla i Kålltorp och Majorna. Promenerar gör han fortfarande. Varje dag klockan 13 tar en runda.
-De kan nästan ställa klockan efter mig, säger han.
När han inte promenerar läser han gärna böcker. Det har han gjort hela livet och när han var ung fanns även ett litet bibliotek vid Kaggeledstorget. Men Olof besökte själv oftast stadsbiblioteket där utbudet var större. Han gillar hårdföra deckare som han helst läser på engelska. En favorit är Lee Clark.
-I den senaste boken dödar han säkert ett femtiotal, konstaterar Olof.
Efter att ha träffat Olof blir det tydligt att fem saker är viktigt att göra för att få ett långt liv: hålla fast vid dem man tycker om, gå promenader, läsa böcker, vara nyfiken och äta godsaker då och då.
