Under 25 års tid har Ollio sprutat färg rakt ut i offentligheten. Tomma ytor har sprejats med innehåll så att han fått ont i pekfingret. Möt konstnären Ollio alias Jonathan Josefsson som gör konst av en container i Landalabergen.
Allt började för länge sedan.
– Jag var i 15-16års-åldern när jag började måla graffiti. Då taggade jag mina verk med mitt alias som sedan kom att bli mitt artistnamn Ollio. Det gjorde att jag blev igenkänd och fick olika uppdrag, berättar Jonathan Josefsson.
Han är Göteborgare och bor i Majorna och har gjort några hundra beställningsjobb och finns representerad på Konstmuseet och Röhsska i Göteborg.
Motiven är varierade men ofta är det vindlande mönster som blir till en dynamisk och organisk massa. Han är skicklig med sprayburkarna.
– Jag gillar att lägga skuggor för att skapa det tredimensionella.
Jonathan sprayar vidare, pssst…psst.. tsst…handen rör sig snabbt och pekfingret trycker på spraymunstycket. På marken har han massor med flaskor i lådor i olika nyanser.
Mönster och graffiti. Hur blev det så?
– Jag har hållit på med spraymålning i tjugofem år nu. Jag gick på Högskolan för Design och Konsthantverk, HDK, här i Göteborg och läste textilkonst. Det ledde senare till att jag kom i kontakt med mattföretaget Kasthall och jag fick designa en matta för dem som senare släpptes i liten upplaga, berättar Jonathan.
Mattor har han fortsatt att designa. Två husfasader i Majorna, ett badhus i Valsta/Sigtuna som nu är kulturhus och två fasader i Borås.
– Jag gillar att måla stort. Det blir bättre när det kommer upp i stor storlek, säger Jonathan.
Ofta tecknar han och skissar i liten skala.
– En del av det använder jag både på väggar och på grafiska blad. Men helst vill jag släppa skissen. Det är bättre för mig att delvis få improvisera, säger Jonathan.
Kunderna är ofta företag, bostadsbolag och bostadsrättsföreningar. Kommuner och landsting köper verk och hänger i offentliga miljöer.
Hos Bostadsbolaget har Jonathan fått uppdraget att förvandla en Europacontainer till ett offentligt konstverk.
I Landalabergen vindlar bladmassorna fram och blomknoppar växer fram på containerns sidor. Det luktar och det pyser när Jonathan jobbar. Handens handske är prickig av färgstänk och i ansiktet är täckt av en gasmask. Då och då tar han fram sina mönsterskisser och tittar innan han sprejar vidare.
Människor passerar förbi, både hyresgäster och andra.
– Åh, så fint det blir, säger en. Oj, vad spännande, säger en annan.
För det är lätt att tycka om Ollios målningar. Alla kan förhålla sig till dem på sitt eget sätt.
Vid sidan om Landalabergen målar han parallellt nere vid Korsvägen.
Statliga Världskulturmuséet har kontrakterat tre konstnärer att måla utanför entrén. En av dem Jonathan.
Blir människor upprörda när du målar i offentligheten?
– Det händer att folk ringer polisen. Numera målar jag bara på uppdrag. Men jag minns en dam som blev arg. När polisen hade åkt kom hon fram och sa: ”Jag tycker i alla fall att det är fult”. Sedan gick den en tid och när jag var färdig med målningen kom samma dam fram och sa: ”Du, jag har ångrat mig. Jag hade fel, det blev fint till slut, säger Jonathan Josefsson.
Text och bild: Eva Brandt
