Takstuckaturer, värmeelement utsirade som tårtpapper och fyra meter eller mer i takhöjd.
Bostadsbolagets fastigheter i Vasastan som byggdes i slutet på 1800-talet skulle se pampiga ut. Att det blev opraktiskt och svårstädat var inte så viktigt.
Ändå stortrivs Spomenka Milisic på sitt jobb som lokalvårdare här.
Publicerad i Trivas nr 3 2021.
Det är bra träning med alla trappsteg, skrattar Spomenka Milisic och visar hur högt hon måste kliva i B-trapphuset på Bellmansgatan. Kökstrapporna med ingång från gården användes inte av herrskapen som bodde i lägenheterna. De var till för tjänstefolk och springpojkar, utan hiss och med högre trappsteg än i de storslagna entréerna mot gatan. Där är det däremot många meter i tak, med dekorativa målningar, paneler, utsirade elementskydd, arbetade trappräcken och vackra mosaikgolv. På Karl Gustavsgatan 22 är det så högt i tak att takkronan har en fjärrstyrd hiss så att glödlampan kan bytas utan att man behöver riskera livet.
Spomenka drar ut dammvippan på teleskopskaftet så långt det går, sträcker sig på tå och dammar stuckaturerna med krusiduller uppe under taket. ”Som gjorda för att samla damm”, tänker Trivas-teamet.
– Jag har faktiskt inte ont någonstans, säger Spomenka, när vi undrar över arbetsställningen. Nu under corona har vi tagit paus, men annars träffas vi i ett friskteam på jobbet och tränar, speciellt anpassat för vårt yrke.
– Det hjälper jättebra. Men dammvippan kan jag inte jobba med varje dag, det blir för mycket för axlarna.
Spomenka är ensam om sitt städområde i Vasastan. Eftersom det är för besvärligt att dra städvagnen över spårvagnsspår, gatsten och trottoarkanter mellan Bostadsbolagets elva olika adresser, har hon placerat ut städmaterial i förråd på varje ställe. Hon lägger själv upp arbetsdagen så att hon hinner med alla moment och ser till att de utförs regelbundet överallt. Det rör sig bland annat om att damma fönsterbrädor och alla andra ytor, torka av trappräcken, putsa dörrglas och ibland sopa bort löv som blåst in. Och så förstås moppa golv och trappor. En micromopp räcker till ett våningsplan – sedan är den smutsig och stoppas i en brun matavfallspåse för att tvättas och tas med tillbaka lagom till nästa moppning. Allt har hon i huvudet.
– Om man sköter sitt jobb bra, går det att hålla rent överallt, försäkrar hon.
– Jag tycker det är roligt att städa och göra rent och fint för hyresgästerna så att de är nöjda. Många av dem har bott här länge så vi har lärt känna varandra. Jag tycker också om att det är annorlunda här. Det är så vackra hus som alla är olika.
Cykelrum, vindar och källare städas också med jämna mellanrum. Då brukar fastighetsvärdar, miljövärdar och lokalvårdare hjälpas åt och passa på att träffas och ha lite trevligt tillsammans.
– Jag har jättebra arbetskamrater, säger Spomenka. Man kommer till jobbet med glädje!
I kvarteren runt Viktoriagatan finns det många restauranger och pubar och det är tyvärr inte bara torra löv som samlas i entréerna. Men fimpar, urin och utspilld öl behöver inte Spomenka ta hand om utan det sköts av en spoltjänst som Bostadsbolaget anlitar en gång i veckan.
Men trots att det är lite stökigt med både mycket trafik och folk i omlopp i stort sett dygnet runt, trivs Spomenka.
– Jag känner mig aldrig otrygg, säger hon. Jag tycker det är roligt att det alltid är folk och rörelse här i Vasastan!
Text: Karin Andréen Olsson Foto: Robert Lipic
Spomenca stortrivs med sitt arbete i de vackra entréerna i Vasastan.
Spomenka trivs som lokalvårdare i Vasastan. ”Det är så vackra hus som alla är olika. Och det är roligt med så mycket folk och rörelse!”
I flera av entréerna i Vasastan finns fantastiska takmålningar.
Eftersom det är långt mellan de olika uppgångarna får Spomenca förvara en städvagn i varje trapphus.
De pampiga entréerna mot gatan med takmålningar, lampkronor, mosaikgolv och utsirade trappräcken och stuckaturer är vackra – men inte direkt lättstädade.