Bostadsbolagets allra äldsta hus – som också är ett av de minsta. Den här gången stod vi nämligen utanför Kvarnbergsgatan 7–9 i Västra Nordstan.
Här befinner vi oss i kvarter som minner om det historiska Göteborg. Inom stadsbefästningen som började byggas 1624 fanns tre bergknallar – Kungshöjd, Otterhällan och så Kvarnberget. Där uppe hade två väderkvarnar byggts för att göteborgarna inte skulle behöva åka ända till kvarnarna vid Mölndalsfallen för att mala säd. Den så kallade Gamla Stadskvarnen stod kvar ända till 1830.
Däremot blev det inget kvar av den gamla träbebyggelsen efter branden 1793 som lade alla bostäder på Kvarnberget i aska. Efter branden bestämdes att området skulle bebyggas med stenhus. Ett av dem är Kvarnbergsgatan 7–9 som byggdes i en våning 1816. De första som flyttade in var en skorstensfejaremästare med sin familj, gesäller och tjänstefolk.
Fastigheten övertogs därefter av packhuskarlen Sven Nilsson. En sådan arbetade med transporter och annan tillsyn i packhuset i hamnen, där tullpliktiga varor tullklarerades och förvarades. Han lät 1849 bygga de två övre våningarna och när fasaden så småningom fick sin karaktäristiska putsdekor på 1890-talet antog det i stora drag sitt nuvarande utseende. 1979 räddades huset från rivning efter år av eftersatt underhåll och renoverades ett par år senare.
Nu är det ett charmigt bostadshus med tre lägenheter, en på varje våning, i en lugn vrå av centrala Göteborg. Ippa, som är Bostadsbolagets miljövärd, guidar Trivas genom den låga porten in på den mysiga innergården som blir en lummig oas under den varma årstiden.
– Det är mycket turister här på somrarna, berättar han. Det är bra att vi satt upp skyltar med lite historik på alla äldre fastigheter.
Han pekar på ytterligare en detalj som minner om livet i det gamla Göteborg. Kvarnbergsgatan är belagd med smala, kantställda gatstenar som fungerar som halkstopp.
– På så vis kunde en häst med vagn få fäste och ta sig ända upp till Kvarnbergets topp. Jag tror att även dagens bilister är ganska tacksamma över dem.
Vill du vara med och tävla, håll utkik i nästa Trivas nummer!
Text och foto Karin Andréen Olsson
Texten publicerades i Trivas nr 1 2019.